Rolf de Maré är den av de svenskar som betytt mest internationellt för modern konst och dans. Han grundade Svenska baletten i Paris på 1920-talet, var en av de första som samlade moderna konstnärer som Picasso, gjorde forskningsresor över hela världen och grundade Dansmuseet i Stockholm. Men Rolf levde också ett spännande liv. Han älskade snabba bilar, tjurfäktning, vackra män och eleganta fester. Och han förnekade heller aldrig sin homosexualitet och detta i en tid när det var förbjudet enligt lag. I denna rikt illustrerade biografi berättas den fascinerande historien om hans liv för första gången. Rolf de Maré föddes 1888 i Stockholm som dotterson till Sveriges rikaste kvinna, Wilhelmina von Hallwyl, och han växte upp i aristokratiskt överflöd i Hallwylska palatset. Han vistades tidvis på exklusiva kurorter för sin tuberkulos men reste när han blev bra till bland annat till Indien, Thailand, Indonesien, Kina, Japan och Söderhavet. Han umgicks i den internationella societeten och bland dåtidens konstnärer i Paris, och började samla verk av Picasso, Braque, Léger, Brancusi, Dardel med flera. I hans palatslika hem i Paris trängdes dåtidens kändisar som Rudolph Valentino, Gloria Swanson och Isadora Duncan. Samtidigt intresserade han sig för dans och lärde känna koreografen Michail Fokin, berömd genom Ryska baletten, och skapade Svenska baletten med sin älskare, dansaren Jean Börlin, som koreograf. Under fem år producerade han 23 konstnärligt banbrytande uppsättningar med hjälp av en rad konstnärer, musiker, författare och filmare som skulle komma att bli världsberömda. Efter att baletten lagts ned fortsatte Rolf att arbeta för dansen och på 1930-talet grundade han i Paris världens första forskningsinstitut för dans, AID, ordnade en rad utställningar och organiserade också koreografitävlingar. Dessutom samlade han material om dans från hela världen. Rolf de Maré gjorde en unik insats genom att filma och dokumentera danskulturer, framförallt i Indonesien, som sedan försvunnit. Han drev utöver det en varieté och lanserade blivande världsstjärnor som Josephine Baker, startade världens första tidning för herrmode, Monsieur, och drev i många år en kaffefarm i Afrika. Han öppnade 1952 Dansmuseet i Stockholm, världens första och hittills enda museum för dans. Han avled 1964 i Barcelona. Sin stora förmögenhet testamenterade han till Dansmuseet och de främsta verken i sin konstsamling skänkte han till Moderna Museet i Stockholm. Boken är skriven av Erik Näslund, författare, kritiker och forskare och chef för Dansmuseet i Stockholm. Han har fått stor uppskattning för sina biografier om Birgit Cullberg, Nils Dardel, Carina Ari och Carl Milles.